Ökat engagemang bland ideella krafter

Bengt Sjöberg skriver…

Jag har den senaste tiden deltagit i nätverksdagar för flykting och integrationsfrågor. Under två dagar samlades i Uppsala ett 60-70-tal intresserade och engagerade människor, främst från Svenska Kyrkan. Fredagen den 13 april var det nästan lika många samlade i Örebro i ett nätverk inom Evangeliska Frikyrkan. De arrangerande samfunden säger att det stora antalet deltagare tyder på att frågor kring invandring och integration engagerar fler och fler. Många församlingar har den senaste tiden vaknat upp och insett sitt stora ansvar för att göra något. I ett nyvaknat intresse uppstår en massa frågor hur man ska agera och frågor kring Migrationsverkets regler, praxis och lagar. Jag har märkt ett stort intresse, men också en hel del frustration. När vissa fakta landar hos diakoner, stiftshandläggare och ungdomsledare ökar ilskan och frustrationen. Det är nu viktigt att hitta vägar att påverka, agera och manifestera för asylrätt, värdigt bemötande och en större förståelse för frågor kring förföljelse på grund av kön, religion och etnisk diskriminering. När handläggare avfärdar väl underbyggda intyg från läkare, psykologer, präster och diakoner, som under lång tid lärt känna den asylsökande, känner de sig kränkta. Ofta finns ingen motivering varför man misstro kyrkan eller psykologens intyg.

Torsdagen den 11 april på nätverksdagen i Uppsala fokuserade man på asylfrågor, dublinregler, familjeåterförening och psykosocialt stöd m.m. särskilt i relation till barn och unga i flyktingsituationer. Medverkande var Anna-Pia Beijer från Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, George Joseph från Caritas, Michael Williams från Svenska kyrkan Västerås stift, Pernilla Landin och Wafaa Rahbi från diakonicentralen Källan i Fisksätra, Misha Jaksic från Sveriges Kristna Råd, Lena Rösell från Sociala Missionen m.fl. Fredagen den 12 april handlade det mest om integrationsfrågor, arbete mot främlingsfientlighet och rasism, kyrkornas roll i relation till den nya etableringspolitiken, socialt företagande m.m. Då medverkade bl.a. statssekreterare Jasenko Selimovic, Johanna Olaison från Kyrkornas globala vecka, Elisabeth Hjalmarsson från Svenska kyrkans kyrkokansli, Bengt Sjöberg från Evangeliska Frikyrkan och Lisa Pelling från tankesmedjan Global utmaning.

På nätverksdagen i Immanuelskyrkan i Örebro låg fokus på asylprocessen och frågor kring religion som grund för asyl, konvertiter, mänskliga rättigheter och frågor kring det psykosociala måendet, både före och efter asylprocessen. Här fanns unga och äldre som kommit för att lära sig skriva inlagor, överklaga utvisningsbeslut, begära ut handlingar, skriva en fullmakt för att få ut handlingar från Gränspolisen, sjukvården och Migrationsverket. Evangeliska frikyrkan planerar för att bilda ett nätverk av resurspersoner, som ideellt kan stödja dem som inte har rätt att få en advokat anvisad genom migrationsmyndigheterna. Det finns ett stort behov av att utbilda och träna nya medmänniskor. Vi hörde på nätverksdagarna i Uppsala att Rådgivningsbyrån har satt sex månaders stopp för att ta emot nya ärenden. Tillsammans ute i landet borde fler nätverk kunna ta sig an den svåra och ansvarsfulla uppgiften, att företräda dem som ingen röst har. Trots att det är enormt tidskrävande och ibland nervöst och stressigt, känns det underbart när man lyckats få en ny prövning eller stoppat en utvisning och att ett mål återförvisas till Migrationsverket för vidare handläggning. I dagarna har jag och min fru besökt en familj som var på flykt i 15 år! Nu hade de köpt villa och visade oss stolta omkring samtidigt som de berättade om det egna företaget, antalet anställda och om dottern som fått jobb direkt efter avslutad skolgång. Sånt värmer hjärtat.

Farrs goda råd finns att ladda ner från Farrs hemsida http://www.farr.se och mycket annat lärorikt finns att hämta på Mvs hemsida http://www.migrationsverket.se Se t.ex landinformation på lifos. Andra användbara sajter hittar man bland NGO-organisationer, Utrikesdepartementets hemsida (landinformation och info om mänskliga rättigheter)

 I vår strävan att få fler engagerade behöver frågan lyftas till de ideella organisationernas och kyrkornas ledare, ordförande och styrelser. Engagemang finns ofta bland gräsrötter, men de måste få stöd och erkännande av sina förbundsstyrelser. Det ger också starkare signaler, att de frågor som vi jobbar med är angelägna. Det får inte bli som när jag besökte en stor församling i en större stad i Sverige, för att tala över ämnet ”Vad gör kyrkan då främlingen knackar på dörren?” Man har många asylsökande och nyanlända på olika samlingar och grupper, men ingen av församlingens ledare kom till seminariet. Ordföranden och församlingens övriga ledare skickade en ungdomspastor som inte alls brukade jobba med flykting- och integrationsfrågor. Han kände sig lite bortkommen bland alla flyktingaktivister. Däremot kom det många medlemmar från församlingen och aktivister från Aktion mot deportation och liknande grupper. De som dagligen jobbar ideellt med dessa frågor hade så väl behövt den uppmuntran som ett besök av ordförande och ledare hade kunnat ge. Det hade varit ett bra tillfälle för kyrkans ledning, att få nya kontakter och visa hur viktigt man anser arbetet med flyktingar är.

Denna helg besökte jag en församling i Göteborg. Jag talade över samma ämne. Här fanns ett starkt engagemang och ett intresse av att göra mer. Efter vår stora samling ordnades det med lunch tillsammans med kyrkans arbetsgrupp för flyktingar. De berättade hur de samlar asylsökande och andra varje måndag till gemensam middag då de samtalar, ger tips och råd, hjälper till att tolka och tyda handlingar, brev och beslut från Migrationsverket m.m. En trygghet för dem som är nyanlända och ett sätt att få prata av sig sina bekymmer och sin oro samt att få hjälp på olika sätt.

Nu får vi hoppas, att allt ideellt arbete även får uppbackning av politiker, och att trycket mot regering och riksdag ökar för en mer human och rättssäker asylpolitik.

Öppen förskola för romska EU-migranter i Göteborg

Sara Brunnegård skriver…

 

I höstas gjorde Göteborgs Räddningsmission en kartläggning kring hur situationen för romska eu-migranter såg ut. Man kom bland annat fram till att det fanns mellan 15-20 barn i åldrarna 0-10 år som inte gick i förskola/skola. Man såg att det fanns ett stort behov av en daglig trygg miljö för barn till hemlösa romer, men att de vuxna inte vågar lämna ifrån sig barnen av rädsla för att de ska bli omhändertagna.

 

Därför öppnar Göteborgs Räddningsmission en dagverksamhet, öppen förskola, fem dagar i veckan där föräldrar och barn kan få finnas under samma tak och ha möjlighet att göra olika saker. Barnen behöver en trygg plats att vara på, stimulans och hjälp med grundläggande behov. Därför kommer barnen varje dag att erbjudas mat, lek, språkutveckling, sång, hälsa, skapande, sömn, sammanhang och en struktur för dagen. Förhoppningsvis kan vi så småning om erbjuda mer och mer stöd för de vuxna.

 

I tisdags var det invigning. Tio gatumusikanter, kanske Sveriges bästa, spelade så svängigt, medryckande och högt att det verkligen kändes som om taket skulle lyfta. Vi var många i Matteuskyrkan: kommande gäster, romska gatumusikanter, representanter från kommunen, kyrkor, grannar och andra intresserade. Barnen verkade gilla lokalerna de är välkomna till från och med imorgon och verkade dessutom redan känna sig lite hemma.

 

Igår satte vi igång och jag går och tänker på tisdagens invigning med glädje och funderar över hur vi ska göra idag och dagarna framöver. Hur ska vi göra så att alla känner sig välkomna? Vilka sagor ska vi läsa? När ska vi plantera? Vilka sånger ska vi sjunga? Uttalar jag orden jag lärt mig på romani rätt? Men mest känner jag mig nog ändå glad för att något positivt ska starta för romska eu-migranter i Göteborg och jag ber om Guds beskydd över medarbetare och gäster.

 

/Sara Brunnegård

Pedagog med inriktning integration, Saronkyrkan

och också en av personalen i den öppna förskolan för romska eu-migranter

 

Öppna förskolan är ett samarbete mellan Göteborgs Räddningsmission, Göteborgs stad, Matteuskyrkan och Saronkyrkan

Temadag ”Öppna dörren!”

I lördags var närmare 60 personer samlade för en temadag om att arbeta för och med nyanlända och asylsökande. Det var EFKs arbetsgrupp för mångkultur och religionsmöte som anordnade dagen och som höll i undervisningen. Vi höll till i Immanuelskyrkan i Örebro. Engagemanget bland deltagarna var stort och många hade frågor kring hur man skulle göra i olika situationer, inte minst när det gällde asylsökande.

Bengt Sjöberg höll i undervisningen på förmiddagen och efter lunch var det två pass med seminarier. Sara Brunnegård talade om ”Asylprocessens ABC”, Theódoros Demetriádes talade om ”Flyktingens inre värld” och Bengt Sjöberg talade om ”Religion som asylskäl”.

Eftersom en del av de asylsökande är muslimer får man som kristen ofta frågor om den kristna tron. Gjohn-Marko Berisha hade därför ett seminarium om hur man kan svara på muslimers frågor om kristen tro. Markus Sand talade också om hur man kan bygga en mångkulturell församling.

Responsen på dagen var god och ett nätverk håller på att växa fram där kristna som är intresserade och engagerade för nyanlända och asylsökande kan samverka och stödja varandra.

Heart for Muslims

Markus Sand skriver…

I helgen hade vi Heart for Muslims för fjärde året i rad. Det var en riktig kanondag. Jag var så uppmuntrad när jag åkte därifrån på kvällen. Vi höll till i Forserum utanför Jönköping, ni vet samhället där somalier blev trakasserade av ungdomsgäng, och det var Centrumkyrkan som var värd för konferensen. Huvudtalare var pastor Youssef från Algeriet som kom till tro i Sverige för drygt 30 år sedan. Han berättade fantastiska händelser från Algeriet, där väckelsen pågår med full kraft bland kabylerna. Det är ett berberfolk som hör till ursprungsbefolkningen i Algeriet, dvs de fanns där långt innan araberna kom med islam. Augustinus, kyrkofadern, är född i Kabylien, i nordöstra Algeriet. Det är tusentals kabyler, som alla har muslimsk bakgrund, som omvänder sig till Jesus Kristus och låter döpa sig varje år. De ber och fastar, under och tecken sker och överallt startas det församlingar. Ytterligare en fantastisk sak är att de inte är uppdelade i olika falanger. Alla kyrkor samarbetar inom ett ”paraply”. Myndigheterna kan inte längre kontrollera eller ännu mindre stoppa det som händer. Youssef uppmuntrade oss verkligen att tro att inget är omöjligt för Gud, och att han väljer att använda vanliga, enkla människor som överlåter sig till honom.

Ett 90-tal deltagare var samlade för att lyssna till pastor Youssef och dessutom hölls ett antal seminarier om olika ämnen som berörde islam och mötet med muslimer.

På kvällen hade vi ett kvällsmöte då Youssef utmanade oss att vittna om Jesus, utifrån Guds kärlek, utifrån att Jesus är unik, och att han är den ende som kan förvandla en människas liv. Vi hade en stund av förbön då vi bad för Nordafrika, för konvertiter i Sverige och för våra församlingar i Sverige.

På det hela taget en mycket bra dag som lämnade mersmak och som gör mig ännu mer övertygad att Heart for Muslims måste fortsätta. Nästa år siktar vi nog på Norrland någonstans.

Bakom Heart for Muslims står EFK, EFS, OM Sverige och Pingst.

Svenskundervisning i Rinkeby

Markus Sand skriver…

Jag sitter på mitt kontor som jag har i förskolan Pärlans lokaler. Rinkeby Internationella Församling där jag är pastor har inte några egna lokaler utan vi hyr i Folkets hus i Rinkeby för våra gudstjänster. Men i den förskola församlingen (Pärlan) driver har jag ett kontor och där finns också en källarvåning vi kan använda. Just nu pågår svenskundervisning rakt under mig, i källaren. Det är ett nytt initiativ vi tagit och det är andra gången idag. Sex stycken elever och några från församlingen sitter och lär sig svenska. De flesta kan knappt någon svenska. Jag hör hur de sjunger vokalsången och lär sig veckans sju dagar för att samtidigt träna vokalerna. Det är inte lätt som ny i Sverige att få till ett bra ”o”, så att det inte låter som ”å”. Lärare är en man i församlingen som jobbat som SFI-lärare i massor av år och som på senare år undervisat svenska i sitt hem. Nu har vi tagit in svenskundervisningen i församlingen och kommer att bjuda in öppet till detta. Det möter ett stort behov, då det finns många som inte har möjlighet att läsa svenska på SFI, och det är också ett sätt för oss i församlingen att bygga relationer med människor. En del av undervisningen bygger på att läsa och analysera kända bibeltexter, som t ex berättelsen om den förlorade sonen. Det går att lära sig massor utifrån en sådan text. Du får evangelium, ordförståelse, grammatik osv. Svenskundervisningen kommer också bli lite av diakonicentral. Redan första gången fick en av våra medlemmar vara med och dela ut lite kläder till en familj som behövde. Idag handlade om att trösta och försöka hjälpa en kvinna som var ledsen, och försöka vara ett stöd fast man knappt kan förstå varandra.

Samtidigt som vi har svenskundervisning har vi ett team från Fackelbärarnas bibelskola (Torch Bearers) i Holsbybrunn, en internationell bibelskola med över 60 elever. Sex av dem har ”outreach” hos oss denna vecka och de har gått bönepromenader, besökt det persiska mötet i Husbykyrkan och är idag ute och knackar dörr. Jag var själv med dem på förmiddagen, och en hel del är såklart inte hemma men vi fick i alla fall samtal med några och fick dela ut Jesusfilmen till flera. Imorgon ska vi ha bokbord på Rinkeby torg. Det brukar alltid bli bra samtal med människor när vi står där. Rinkeby är en utmärkt plats att få tränas i mission/evangelisation. Det är ofta lätt att komma i kontakt med människor och i många fall kommer man lätt in på frågor om tro.

KYRKA I ETT MÅNGKULTURELLT SAMHÄLLE

Svenska Kyrkan i Ö.Göinge kontrakt i samarbete med Norea Sverige och Sensus arrangerade en inspirationshelg i Broby 18-20 januari. Prästparet Maggan och Anders O Johansson stod som värdpar och organisatörer. Pastor Theódoros Demetriádes, Nyköping och prästen Anahita Parsan, Stockholm medverkade med föredrag och förkunnelse.

Anahitas gripande livsresa och Kristusupplevelse fängslade deltagarna och skapade förståelse för de svårigheter  flyktningar  kan få gå igenom innan de får en framtid i det nya landet. Anahita leder nu en iransk församling med 150 medlemmar, som samlas i Hammarbykyrkan i Stockholm.

Theódoros delade med sig av erfarenheter från sitt mångåriga arbete bland invandrare och flyktingar i Sverige.

”Under mina 46 år som invandrarpastor har jag rest över hela landet och sett hur den kristna kyrkan engagerar sig och tar emot människor från andra länder. I Broby har jag mött hängivna  människor, som har skapat ett bärarlag och som hjälper många flyktingar. Man har också varit angelägen att undervisa och leda människor till Kristus”, säger han.

En av deltagarna sade: ”En god eftersmak och en doft av himlen”. Jag var med på lördagen och tycker det var mycket bra och inspirerande. Skön avslutning med kvällsgudstjänsten i kyrkan, med lovsång, tillbedjan och förbön.

Konferensen samlade c:a 150 deltagare från hela landet.

Barnfattigdom och känslokyla

Bengt Sjöberg skriver…

Detta blogginlägg spretar åt olika håll. Jag är medveten om det, men känner ett inre tryck att dela med mig av några tankar.

Det har varit mycket debatt om den sk barnfattigdomen. Mycket har skrivits, som avslöjar djupa motsättningar i vårt samhälle. Jag har inte den fulla insikten. Jag vet bara att vår kyrka aldrig tidigare sett så stora behov både bland svenskar och asylsökande som inför denna jul. Jag har själv träffat familjer som letar mat bland ICAs och COOPs slängda och utgångna varor. Jag har träffat familjer som inte kunnat köpa någon leksak till sina barn. Föräldrar som var överförtjusta då vi kunde ge dem en julgran och en matkasse. Vi har aldrig delat ut så många matkassar som denna jul- och nyårshelg.

Jag blir så bedrövad, när jag hör hur främlingsfientlighet och rasism breder ut sig. Det som upprör mig mest, är när jag hör välmående pensionärer, som ondgör sig över färgade medmänniskor. En vän till mig satt på en soffa utanför en affär. Hon kunde inte undgå att höra pensionärernas samtal. De pekade mot några somalier som satt på några stolar bakom dem. ”Såna där borde man hänga upp i lyktstolparna tills de ruttnar” utbrast en äldre herre och fick några skratt och instämmanden till svar.

Det hann inte gå många minuter efter senaste Uppdrag Granskning förrän flera av mina kollegor i kommunfullmäktige spydde galla över Rädda Barnen och Majblomman. Kommentarerna var även fyllda av fördömanden av asylsökande och papperslösa immigranter. Jag såg direkt att oriktiga faktauppgifter om asylsökandes och nytillkomnas ekonomi cirkulerade bland kommentarerna. Någon förklarade frankt, att han minsann aldrig mer skulle köpa någon majblomma. Vilket omoget uttalande av en politiker!Jag har varit ordförande i Majblomman i vår stad i många år. Där har jag sett hur vi kunnat stödja barn från familjer där en tjuga till skolutflykten känns omöjlig.

Om barnen i skolan mobbar och ropar ”svartskalle” till sina kamrater förstår man vad som pratas vid middagsborden och i TV-soffan. Trots allt negativt blir jag ändå glad när jag gång på gång träffar på engagerade ungdomar som står upp för medmänsklighet, tolerans och som inkluderar sina klasskompisar från andra länder i sin värld. De visar till rätta, ser till att alla får vara med och visar omtanke och kärlek. När man ser sånt får man nytt hopp för vårt land. Inför julhelgen fick vi ta emot mängder av kläder, både begagnade och nya. Unga familjer gjorde i ordning paket med nystickade mössor, vantar, halsdukar och så stoppade man i leksaker. Helt fantastiskt vilken givmildhet och glädje det är att få göra en skillnad för några familjer.

Strax före jul fick jag som ledamot i Sveriges Kristna Råds migrationsgrupp träffa några av de främsta företrädarna för Migrationsverket. Tidigare har jag fått träffa rättschefen Mikael Ribbenvik. Dessa möten har varit mycket trevliga och det har varit förtroliga och öppna samtal. Det har känts mycket bra, att få se människorna bakom många av de beslut som man kämpat med genom åren. När man möts av en viss förståelse känns det därför extra tungt, att på nytt sprätta upp nya avslag med dåligt motiverade avslagsgrunder. Ja, ibland har Migrationsverket inte med ett ord kommenterat ingivna intyg, brev, handlingar och bevis. Man efterfrågar i stället helt nya bevis trots att de aldrig tidigare nämnt ett ord om det som de nu frågar om. Då är det inte konstigt att man blir frustrerad och undrar vem personen bakom beslutet är.

Jag ska ta ett exempel. Det handlar om en man från Afghanistan som gjort flera överklaganden och lämnat in ny ansökan på grund av dödshot. Mannen framträder i en veckotidning i Afghanistan med namn och bild och sin berättelse.. I samma tidning uttalas ett dödshot mot mannen. En inlaga lämnas in, men trots att det gått ett halvår, händer ingenting. Den unge mannen kan inte fortsätta i skolan och han får inte jobba. Dagarna försvinner allt medan hans livsmod sjunker. Jag undrar vad det blev av alla de vackra orden som uttalades vid mötena med Migrationsverkets chefer. Var finns empatin och rättssäkerheten? Varför lyssnar man inte när tio församlingsmedlemmar anmält att de kan vittna till mannens fördel? Hur kan man tillåta att ett människoliv tynar bort? Varför görs ingenting när man skulle kunna kalla samman till muntlig förhandling i migrationsdomstolen? Att stå bredvid en ung människa och se hur brist på sömn och ständig oro, bryter ner en människas liv känns så förskräckligt.

Är företrädarna för Migrationsverket påverkade av den isande kyla och den främlingsfientlighet som tycks breda ut sig alltmer i det svenska samhället? Jag vill inte tro det, men fruktar att det händer.